Julen är över för denna gång

..och vi är helt slut. Fast vi tagit det helt lugnt och haft massor av lediga dagar. Ungarna fick ohyggliga mängder paket och vi åt en massa mat i flera dagar i sträck. Eventuellt kommer jag att orka tömma telefonen på bilder någon gång i en nära framtid. Men inte idag.

Svåra tider

"Jag är typ en slav åt dig" sa Reuben nyss.
Då hade jag
a; bett honom släcka en lampa och
b; bett honom ge mig en fjärrkontroll.

Nehej

Ungarna var inte friska. Farmor på väg för en dags vabbande. Ikväll skulle vi fått celebert besök av lillkusinen men det går ju inte något vidare när det finns sjuka barn här hemma. En liten bild från ett tidigare besök blir det istället.

Piggare dag

Idag har vi varit betydligt piggare och förmodligen är vi friska igen. Vera var den enda som var riktigt sjuk och hon verkar ha sovit bort sjukan under sin eftermiddagslur för hon har varit pigg och rask sen hon vaknade igår eftermiddag. Igår kväll var hon så pigg att vi kunde ta vår vanliga kvällspromenad till Stortorget där vi upptäckte att förutom julgranen så fanns där ett par i galler klädda kuber, även dessa ändrade färg när man spakade julgransreglagen.

I bakgrunden pågår Musikhjälpen för fullt. Det kan tänkas att de mystiska boxarna har med den att göra. 

Vi vandrade vidare till Gustav där vi precis hann med sista rundan på karusellen.

Denna söndag har vi handarbetat oerhört målmedvetet. Reuben har nästan på egen hand tillverkat en hund som vi ska skicka till Lena i Usa, eller rättare sagt till Ellie. En beige gosehund i mjukistyg som Ellie ska gosa med när hon saknar Bamse. Bamse ska få en av Reuben tillverkad svart, lite mindre gosehund som han kan gosa med när han saknar Ellie. Han är rätt omtänksam mot djur den lille kanaljen. Han har även beslutat att ge den med nejlikor fullproppade apelsin ombunden med röda band som han gjorde på skolans pysseldag till Alexander i julklapp. Detta eftersom han har hört att lukten av nejlikor i apelsin håller en frisk och kry. Det är ju tur att Alexander är för liten för att själv öppna sina paket.

Vera blev helt inspirerad av sömnaden idag och tänker sy sig en liten häst, men den ska hon behålla själv.

Glad bussresenär

Vi åker buss till och från dagis nu när vägarna är nerisade. Av okänd anledning tycker Vera att det är jättekul.

Lucia på dagis

Varje år har ju dagis luciafirande som går till på ungefär samma sätt. Först lämnar man in barnet i ett rum, sen bänkar sig alla föräldrar i det andra rummet. Efter en lång väntan tågar ett mycket tystlåtet luciatåg in. Det börjar då att blixtra från alla kameror så de få barn som sjunger tystnar förskräckt de också. Sen sjungs det mycket tyst i tjugo minuter och sedan blir det fika. Mycket god fika med av barnen bakade lussekatter och pepparkakor.
Nu har jag ingen blixt på mobilen så det är en mycket dunkel bild men den långa tomteluvklädda tomtenissan är Vera.

Magsjuka

Blä, magsjukan huserar här hemma. Precis samma dag som vi skulle gå och se på the Hobbit förstås. Vera sover utmattad sen ett par timmar och vi andra vilar i sofforna.

Snöstorm

Reuben var bjuden på sin kompis Isaks sjuårskalas på Busfabriken på Jägersro så vi trotsade snön och gav oss av till bussen redan vid elvatiden (kalaset började tolv). Det var tur det, pga diverse missförstånd verkade det som om bussen inte skulle komma till den hållplats där vi väntade så vi rusade genom stan till näst, nästa hållplats istället. Det är inte helt ovanligt att bussarna i stan plötsligt tar en annan väg än den vanliga några dagar utan att man direkt talar om det. (Eller bara inte dyker upp som när vi skulle till Veras femårskalas och bussen på den elektroniska tavlan vid hållplatsen närmade sig minut för minut för att plötsligt oförklarigt försvinna helt och istället för att väntas komma om tre minuter skulle nu nästa buss dyka upp om en halvtimme). Skånetrafikens kundservicetelefon hade en kötid på 15 minuter vid elvatiden denna söndagsförmiddag (i verkligheten var den betydligt längre, efter tjugoen minuters köande var jag samtal nummer tre i kö, men då hade vi sprungit en kilometer genom staden och lyckats hitta en buss så jag brydde mig aldrig om att vänta till slut, det kändes osannolikt i vilket fall som helst att någon på förmiddagen skulle kunna ge information ifall bussarna gick på eftermiddagen och i så fall via vilka hållplatser).

Reuben gillar att klä upp sig en smula till kalas.

Pga vädret kändes det säkrast att hålla sig i närheten, så jag sprang omkring i affärerna på Jägersro under tiden och beundrade däremellan snöfallet. 

Fredagspromenad

Vi tog en liten promenad efter middagen ikväll. Först till julgranen man kan ändra färg på förstås, sen vidare till Gustav där det visade sig att det fanns en ny attraktion. I ett litet tält fanns en liten scen där man kunde framkalla musik genom att dansa på lamporna i golvet. Det dansades energiskt ett bra tag.

Här försökte jag lägga till en liten filmsnutt men det gick inte alls det. Finns här istället.

Sedan satte vi fart mot den lilla snurrkarusellen, men den var igenbommad för natten. Nästa planerade stopp var att vi skulle köpa varsin munk. Munkkiosken hade stängt den också, men tada, innehavaren höll på att städa undan och minsann om han inte hade en påse osålda munkar till ett par behövande små barn (och deras föräldrar). En hel massa munkar var det i påsen.

 Hahahahaha!

Effektiv vård

Vi har kanske inte den mest effektiva vården man kan tänka sig här i Malmö trots, eller möjligtvis pga, att man under några år har hållit på och slagit ihop de två universitetssjukhus som funnits två mil från varandra. Att vänta nio månader på ett första besök hos logoped tycker jag nog är rätt länge. Helt misstänksamt undrar jag om det inte kan vara så att besöket inte kan ske tidigare än inom nio månader för att ungen i fråga då har börjat i förskoleklass och därmed inte får gå till logoped eftersom dessa tagits bort i skolan, då dessa bekymmer klaras av under dagistiden iallafall i teorin. I vilket fall som helst, jag ringde till mottagningen och talade om att vi inte alls ville vänta utan utnyttja den sk "vårdgarantin", enligt vilken man har rätt till vård inom tre månader från en remiss. 

-Jaha... då kan det bli vård i Kristianstad, sa den som svarade i telefonen med tveksam röst.

-Bara vi kommer dit innan ungen börjat skolan, sa jag.

-I Kristianstad alltså, sa hon med betoning på Kristianstad.

-Trevlig stad säkert, sa jag.

-Det är en bit dit, sa hon.

-Det finns ju tåg, och en fungerande logopedmottagning verkar det som, sa jag.

-Ja, då skriver jag att ni står i kö enligt vårdgarantin då. I Kristianstad, till exempel, sa hon och verkade lite sur, fast det kan ju vara inbillning från min sida.

-Vad bra, sa jag.

-De hör väl av sig per brev eller telefon när ni får en tid, sa hon. Eventuellt i Kristianstad. 

-Tack, sa jag. 

Sessan

Sessan har inte lika fasta vanor som Harry utan är lite mer flexibel. Hon har dock även hon en favoritsovplats förstås. Ett knä. Vilket som helst går bra, fast kanske helst inte Connys eftersom Sessan och Conny inte är helt överens om det lämpliga i att Sessan gärna biter honom en smula när han rör sig, pratar eller gör något så oförskämt som att klappa katten. 

Pruttonatpulver och rymdraketer

Reuben älskar berättelser och kan lyssna på ljudböcker i hur många timmar som helst utan att tappa koncentrationen till allmän förvåning för alla som känner honom. Allra, allra bäst är Jo Nesbös Doktor Proktor serie. Gissa om vi väntar med spänning på nästa del som ska komma i vår. De tre utgivna delarna går ofta, ofta i cdspelaren, timme ut och timme in så vi vet vid det här laget allt om tidsresor med hjälp av badkar och tidstvål, pruttpulver och månkamelonters ondskefulla planer på världsherravälde.

Men ibland accepteras lite omväxling. Just nu åker Tin-tin till månen och Ronja Rövardotter joddlar i skogen.   Lasse Majas detektivbyrå löser också rätt ofta olika mysterier. Bara det inte handlar om mumier. Jag vet inte vad som hände när vi var på Tutankhamonutställningen, men vi hade, tyckte jag en trevlig dag. Vi kom dit med ett barn nyfiket och förtjust i mumier, inget särskilt hände när vi var där och sedan visade det sig att barnet ifråga plötsligt blivit livrädd för mumier. Lassemajas Detektivbyrå Mumiemysteriet blev raskt avstängd och vi blev plötsligt tre i sängen eftersom inte ens med Harry som sällskap och lampan tänd kunde Reuben sova själv. Samma sak när vi lånat hem "Tin-tin och faraos cigarrer", när pyramider syntes på tvn var det alls inte roligt längre.

Inte så värst läskigt.

Harry

Harry har länge haft mycket regelbundna vanor nästan hela tiden under de två år vi haft honom. Alldeles i början sov han lite här och lite där och var vaken på udda tider på dygnet, men strax insåg han att Reubens sovvanor passade honom perfekt och strax innan åtta på kvällen drog sig de båda tillbaka och sov gott hela nätterna igenom. Nu är ju Reuben lite större och är vaken lite längre, till Harrys förtret. Det har vankats, gäspats och blängts från kattens sida när klockan börjat närma sig åtta och Reuben hoppat omkring pigg och vaken. Men nu har Harry accepterat sitt öde. Han får börja natten ensam. Fast så plågsamt ser det inte ut att vara tycker jag.

Han har förstås en egen kudde bredvid Reubens. Det händer att de använder samma kudde, men bägge trängs och stångas så det är inte helt ovanligt att de blir osams mitt i natten när de knuffar bort varandra från kuddarna, tills de då somnar om med ryggarna mot varandra. 

Snö

Inatt har det snöat här. Jippie tycker ungarna som rusar ikring i snön som galna.
Den ena på förmiddagspromenaden till biblioteket. Den andra på eftermiddagspromenaden till cirkusskolan. Däremellan var det tomteträff på Gustav. Samt lite körsång.