Påskkalas

Igår var det påskkalas på ett lantligt ställe strax utanför Lund. De vanliga deltagarna var där, minus en liten febrig J och hans pappa som var på vårdcentralen istället. 

 Denna individ var också med. Det är svårt att få en direkt uppfattning av hur stor den är på bilden förstås, men om jag nämner att Evelina vägrade gå upp för trappen där den suttit fast den inte längre var kvar av fruktan för att det skulle finnas flera där kanske man kan skapa sig en uppfattning. 

 Mat förbereddes.

Det sprangs runt.

Det sprattlades i soffan samtidigt som Peps Persson sången "Livet på landet" sjöngs. 

Sen sjöng vi lite mer för någon i sällskapet som just fyllt 50 år hur det nu gick till. Det var något av en mollversion av födelsedagssången faktiskt. 

 Efter maten hade påsklekledaren Malin förberett en fantastisk påskäggsjakt med rimmade ledtrådar gömda här och där i omgivningarna som utkämpades av två lag. Jag vill naturligtvis inte skryta, men utgången var ju given redan när deltagarna delats in i lag. Det ena bestod av Lotta, Bettan, Terese, Reuben, Alexander och mig själv, det andra laget bestod av resten. Det andra laget fick handikappet av en ledtråd färre att leta rätt på, men det var endast av akademiskt intresse. 

Vi fick vänta en god stund på att tvåorna hittade sitt ägg och hann nästan äta upp innehållet i vårt så länge. 

Hästarna blev även de bjudna på lite påskris. 

Senare blev det badmintonmatch som refereras i ett annat inlägg.

Badmintonmatch

Efter påskmiddagen utkämpades en fruktansvärd badmintonmatch på gårdsplanen. I ena laget duon Malin och Reuben på andra planhalvan Bettan. Nu hade duon domaren och poängräknaren i sitt lag, och det är en poängräknare som tidigare emellanåt i det förflutna har räknat lite partiskt, så helt oväntat var det väl inte att duon vann med förkrossande siffror. Nedan några bilder från matchen.

Ridlektion i påskatider

Igår var det extra ridlektion och lyckan var total då det var hoppning och det på älsklingshästen Ilo. Vid nästa varv hade Ilo fattat galoppen (haha) och tog sig glatt språngandes över hindret medans Vera höll i sig för glatta livet. Första galoppen och det verkar som om det nu är galopp som gäller för Vera. 

Konsekvens i djuruppfostran

Jag har hört att man måste vara konsekvent när man fostrar djur eftersom de annars inte förstår hur de ska bete sig.
Vi är helt okonsekventa av oss. T. ex tycker Conny inte att man har husdjur på matbordet. Jag är likgiltig i frågan och märker knappt om de är där eller inte så länge de inte sätter sig på tallriken och börjar förse sig. Denna olikartade hållning vi har i frågan har fått till följd att vi har två katter som aldrig går upp på bordet när Conny är i köket, en (Sessan) som ibland är på bordet när Conny inte är i köket, och en som i det närmaste bor på bordet när Conny inte är i köket. Det verkar helt enkelt ha blivit en principfråga för Harry att sitta på bordet så ofta han kan.
Ingen av dem har någon svårighet att ändra beteende beroende på vem som ser dem för tillfället.

Nu är den här!

Doktor Proktor och den stora guldkuppen har landat i en lägenhet nära Caroli City. 

Lyckan är stor, lugnet har lagt sig. 

Det enda som hörs, förutom Helge Skoogs stämma när han läser upp den festliga berättelsen, är spridda, hjärtliga skrattsalvor från ett visst rum. 

Trött katt/ sur katt

Påskfest

Idag är det påskfest på dagis. En hiskelig påskkärring flög dit på cykeln Eldsflamman.

Kastanjerna

Kastanjerna växer så det knakar.

Sjuklingarna piggnar till

Eftersom det var så sjukt igår bestämdes det med Inger att ungarna skulle spendera tisdagen sakta tillfrisknandes i Bara. Det visade sig att det gick rätt fort att bli friska där. Kanske något i luften? Till slut tog de utmattade farföräldrarna och körde ut ungarna i skogen där de höll igång i timtal på stigar och uppe i träd. Imorgon blir det dagis och fritids igen.

Omtanke

Eftersom det blev vaniljvisp över från våffelfrossan tidigare idag slog vi till och bakade en äppelkaka till kvällen. Nu hade vi inte så många äpplen så det fick bli lite kiwi och en gammal banan i kakan också. Bananen var brun på utsidan men ok på insidan. Fast Reuben blev upprörd när han såg att jag slängde ner bananen i smeten. "Nej, har du tagit den bruna bananen i fruktskålen, mamma. Åh, jag hade ju tänkt spara den till morfar!"
Vi får väl låta en ny banan ligga och mogna tills i maj.

Dagens lunch

Blir våfflor med vaniljvisp, ärtor och björnbärs-svarta vinbärssylt. Kylskåpsrensning på gång.
Vi har lite tur med ungarna och mat. Det enda de egentligen inte äter är senap, blodig ryggbiff och wasabi. De brukar klaga lite när det är spaghetti och köttfärssås också men äter ändå under visst knorrande.

Kastanjer

Vi har sått kastanjer och de tar sig hur fint som helst. Senaste veckan har de vuxit 10 cm.
Idag är det hosta, feber och vab. Igen.

För övrig

har jag sedan några dagar dragits med en öroninflammation av rent handikappande art. Jag har ingen feber och är inte det minsta sjuk, men det bultar i örat så jag håller på att bli tokig. Dubbla doser värktabletter och härda ut är vad som gäller enligt min med antibiotika restriktiva vårdcentral. Så det gör jag med bittert sinne.

Utmattade

Idag är vi utmattade. Igår var det 60 års kalas för svågern. 60 fick vi inte säga, så helt positivt upplevde nog inte födelsedagsprissen att det var, så vi sa då 60 hela dagen förstås. 

Det var snödrivor överallt där i Sjöbotrakten. 

Tidigare på dagen förvånades vi över att det var solsken, samt firade att Vera ramlade av hästen för första gången. Det var favoritponnyn Ilo som stod för det överraskande språnget som la Vera med näsan först i sågspånet.

 På vägen in till stallet lockade höet så pass att samma Ilo drog in Vera i en stolpe också så det var en rätt mörbultad unge som åkte på kalas. Men mäkta stolt över sin medalj.

Bussen

är sen idag. Vera har nästan hunnit äta upp sitt äpple.

Våren

är så härlig i år.

Vår?

Var är den? Det snöar ju varje dag. *dyster*

Vattenavbrott

När vi kom från stranden visade det sig att livat nog har vattenledningen till vår enkla boning blivit avgrävd. Det kommunala vattenrörsbolaget har ryckt ut och sågar, pumpar och lagar för fullt.Tvättlappar till aftontvagning och fem flaskor vatten utan kolsyra har just inköpts för att tandborstning, ägg-, te-, och kaffekokande ska kunna klaras av. Jag hoppas det finns vatten imorgon så man kan ta sig en dusch. Vabbande som jag varit idag är jag alldeles oduschad sedan igår och det känns så lagom kul att komma till jobbet i det tillståndet. 

I väntan på kometen

Det har febrats och vabbats så man trott att det varit februari senaste veckan, Inger, Conny och jag har tagit ett par dagar var men idag har det mest varit vila upp sig och ungarna bör nog vara helt friska imorgon.
Eftersom det varit piggt idag tyckte vi att vi skulle göra en liten utflykt på kvällskvisten och tog oss ner till Ribban för att spana efter kometen. Nu fruktade vi att  idag inte var bästa dagen för kometspaning eftersom det varit snöstorm under eftermiddagen och molnen hängde ner till hustaken ungefär.

Det visade sig att vi hade fruktat rätt. Inte en glimt av en komet syntes. Men det är rätt tjusigt där nere vid havet på kvällen. Vindstilla var det också, och lite is på vattnet. Rena idyllen.

Party!

Det var över en vecka sedan, men då var det party. Lillkusinen fyllde hela ett år! Hurra, hurra! Vi tog bussen till kalaset med för dagen pyntade barn. Den ena hade sina hemmagjorda ståltrådsglasögon och den andra hade tvättat sig om munnen.

Släktingar från när och fjärran var samlade och födelsedagsbarnet på glatt humör. Ingen höll sig tillräckligt stilla för att göra sig bra på foton från mobilkamera utan blixt men vad gör det? 

En mycket spännande present befinner sig precis utanför bilden.

 Framåt kvällskvisten provsatts det på en mycket spännande crossmotorcykel, uppskattat!

På hemfärden fick vi med en mormor hem, men hon är så ruskigt snabb att hon lyckades undvika att hamna på bild mer än i förbifarten under en liten promenad på söndagen som faktiskt bjöd på solsken för en gångs skull.