Drakflygning

I åratal har jag försökt få en drake att flyga utan minsta framgång. Men så vips på Limhamnsfältet så flög draken!

Första.doppet (iallafall tårna blev blöta) för året begicks samtidigt av modiga barn på en skapligt tom strand.

Kreativitet i Folkets Park.

Folkets park har ju de senaste...hm...nio år sedan varit vår hemvist. Så också denna sommarlördag. Idag blev det tre turer dit. Först till hoppkudden efter simningen, sen till cykelbanan, hoppkudden, glassen och "bygg med pinnar, limpistoler, fruktlådor" eventet som pågick vid jaktpaviljongen. Vera var inte helt oväntat alldeles excalterad och även Reuben drogs med. Två båtar blev det och vid hemkomst förvandlades ett rum till byggarbetsplats.

Askungens prins har inget namn

Men han är rätt stilig i denna version tycker jag.

Storfiske

eller inte. Kul iallafall.

Onsdagar

då går den ena på teaterkurs och den andra på friidrott. De börjar nästan samtidigt i olika delar av stan. Tur att stan inte är så stor och att cykel är snabbaste sättet att ta sig runt.

 

Första stoppet har vi några hundra meter från skolan på en liten bänk utanför teaterlokalen. Där intas en liten smörgås innan Reuben vandrar iväg och spelar teater. 

 

En liten paus i väntan på grönt ljus. Vera har verkligen fått in snitsen när det gäller att hänga vid cykelöverfartsräckena. 

 

Idag hade hon bara ätit frukost, lunch, mellanmål, två bananer och en macka, så det blev en macka till innan det var dags för friidrotten. 

 

Det mest suddiga hoppande barnet är naturligtvis Vera. Stillastående lyssnande är inte precis hennes melodi.  

 

På vägen hem mot middagen efter träningen tog vi förstås en liten matpaus då också. 

Valborg

När jag ändå nu sitter här tar jag och laddar upp bilderna från Valborg också. Vi brukar Valborga på Tallriken eller i Bejiers Park, men valde Folkets Park i år. Det var, inte helt oväntat så mycket folk att vi inte såg brasan, (en annan orsak att vi inte såg den var att vi gick hem innan den tändes ;-)). Men lite skuttande i parken blev det iallafall.

Det var som sagt ganska mycket folk. Väl påpälsade under de snart överblommade körsbärsträden. 

Grilloset låg tungt över parken, och engångsgrillarna stod uppradade på gångvägen från Cuba Café.

Reuben, (som i verkligheten inte alls har sina framtänder utskjutande över underläppen som en kanin, faktiskt) tyckte det var lagom att klä sig i fleecetröja och shorts. 

Han var sedvanligt livad.

Vera tog det lite lugnare. 

Det var någon slags uppträdande på scenen åt Nöjesteatern/Amiralen till. Tal och körsång.

Vi satte oss dock vid plywoodlådorna som nu pryder platsen där pariserhjulet en gång huserade och tittade på medans ungarna träffade bekanta och höll sig varma. 

Cirkusavslutning

Förra helgen var det helt plötsligt avslutning på cirkusskolan. Reuben har varit hemlighetsfull och mycket tystlåten om vad han skulle göra, så det hela var mycket spännande. 

Det var en spänd artist som vandrade mot scenen.

En spänd lillasyster.

Småkusiner som vi 5-års kalas hos tidigare på dagen dök också upp. Så även farmor.

Så efter jongelerande, lingång och andra trevliga uppvisningar (alltså ungarna har blivit jätteduktiga, helt otroligt) var stunden inne:

Rundan

så heter sightseeingbåten som åker ett varv runt Malmö kanal under somrarna. Då jag nu bott i denna stad i 18 år kände jag mig redo att hoppa på båten och få veta lite om staden. Det slog mig under resan att hade jag åkt för 18 år sedan (om denna båt fanns då?) hade det blivit en ganska annorlunda resa. Det är en hel del som har hänt här i krokarna på 18 år.

Iallafall, med liten picknickkorg (som vi sedan åt upp sittandes vid kungastatyn på Stortorget när vi kom förbi på promenaden hem) och varma kläder hoppade vi på båten.

Ungarna var helt excalterade, i vanlig ordning. Det enda som inte får dem att hoppa upp och ner och tjoa av förväntan är när man meddelar att det nu är dags att städa. 

Båten var inte full denna soliga, men kyliga lördag, men några stycken var vi iallafall. 

Vi passerade raskt en bro som inte fanns för 18 år sedan. 

...och en klocka på en tågstation som inte fanns för 18 år sedan. Varken klocka eller station, eller snarare nedgång till station.

Ett bibliotek en gång kallat Hulken, numera Orkanen som inte heller fanns för 18 år sedan. 

Inte ens Torson fanns för 18 år sedan.

Malmö live som helt plötsligt förändrar stans siluett, igen. Malmös skyline ändras sisådär två gånger i kvarten vilket känns riktigt behagligt. Den dag det plötsligt kommer att stå stilla här i stan är nog dagen det är dags att flytta.

En byggnad som fanns här för 18 år sedan. Delar av gamla Kockums. 

...och en till. Jag undrar vad lantmännens gamla silos kommer att innehålla om 18 år?

Vi passerade under 21 broar, en del lite lägre.

Spännande, va? Jag tänker låtsas som om denna bild var meningen. 

I denna byggnad, som inte heller fanns här för 18 år sedan, alltså Hovrätten, upptäcktes helt nyligen att det fanns skotthål i några fönster. Det hela upptäcktes av fönsterputsare. "De kan vara nya, kan vara några år gamla" kommenterade Domstolsverket. 

Den gamla hovrättsbyggnaden ligger strax intill. 

Det finns förbluffande många träd längst kanalens mer centrala delar. 

Kasinot har inte blivit ombyggt på flera månader så nu är det dags igen.

I det närmaste mittemot vårt enkla hem, 

som alltså ligger i kvarteret bakom dessa tjusiga hus.

Under dessa kastanjer vandrar ungarna och jag till skola och jobb var morgon.

"Det nya" polishuset ska enligt guiden likna en fågel med utsträckta vingar. "Det nya" är ju här i stan en märklig benämning på ett hus som funnits i mer än tjugo år. 

Vera var skeptisk till att polishuset verkligen liknar en fågel.

Ett hus från 1950-talet. På den tiden fanns hordvis med bilförsäljare i kvarteret. Lite lantligt och mindre centralt som det då var. 

Detta är, tro det eller ej, krokar som sitter under en bro. Dessa krokar gjuts in i bron när den byggdes för att man skulle ha någonstans att hänga bomber, ifall bron behövde sprängas vid en invasion. Framtidsoptimism verkar ha rått vid detta byggtillfälle. 

På andra sidan bron, denna tjusiga byggnad. I, eventuellt fortfarande gällande stadsplan finns regler om att ingen byggnad innanför broarna får vara högre än tornet på S:t Petrikyrka, vilket ger en ganska låg stadskärna. Detta hus, liksom Malmö Live som är bra mycket högre än S:t Petri kyrkans torn ligger precis på andra sidan kanalen dock. 

 Sen var vi nästan framme, lite småfrusna men rätt belåtna. Reuben som är förbluffande receptiv när han är intresserad var mycket belåten och tänker sig fler åkturer med Rundan.