Vera och jag tog bussen ut till ridskolan då det var dags för blåbärshoppning idag. En av oss var lugn och cool, en spänd och nervös. Gissa vem som var vad...
Det började så klart med banbyggning.
Så borstades, sadlades och tränsades hästen.
Efter en tids väntan var det dags för tredje gruppen, Veras då alltså, att värma upp.
Framhoppningen gick som en dans. Hästen Charlie var helt med på noterna och verkade tycka att det var riktigt uppiggande med en liten hopptävling så där innan lunch.
Så själva hopprundan. Gick ju hur bra som helst.
Det var en helnöjd Vera och av nervanspänningen utmattad mamma som kördes hem efter tävlingens slut.
