Hästarna får vara kvar i Folkets Park

Så glädjen är förstås stor i vissa delar av familjen. Sydsvenskan hade den glada nyheten på nätet idag, med en bild på gissar vi Oliver, den lille gladlynte lurifaxen som bland annat tyckte att det perfekta tillfället att lägga sig ner och rulla i sågspån var när Vera satt på hans rygg en gång i höstas, vilket fick mig och ridläraren att få hjärtat i halsgropen, medans Vera tog det lugnare och helt enkelt klev av när hästen lagt sig på marken. Vi har fått en riktig hästtjej visar det sig. Det är hästar hit och hästar dit och ridlärare har blivit det tredje yrket som Vera tänker sig ha när hon blir stor. De två andra är byggare och bagare. Först ska hon bygga sig ett höghus, Vera Torso ska det heta och vara lika högt som Turning Torso. Där ska hon driva sitt café som ska innehålla ett lekland för barnen som kommer och fikar på caféet, och allt ska vara gratis. I bottenvåningen ska det finnas dels en mycket stor bilbana som Jonathan kan leka med (hon tänker sig att bilar även i framtiden ska vara ett stort intresse för kusinen) och dels en ridskola där hon har väldigt många hästar. Reuben får också plats i huset, en egen våning planeras med många dataspel och mp3spelare så han kan lyssna på ljudböcker medans han spelar Lego Batman 44. Även de åldriga föräldrarna får plats, vi får en våning var visst, jag vet inte hur hon funderar där, och på de högsta femtio våningarna ska Vera själv husera i mängder av rum med olika tema, såsom spökrummet, barbierummet, fiskrummet, ponnyrummet, riddarrummet, prinsessrummet, batcat (att idolen ifråga heter Batwomen går inte in )rummet och hundratals andra specialinredda rum.
Reuben har inte så specifika framtidsplaner. Han nöjer sig med att bli världsberömd uppfinnare, kanhända ska han uppfinna en bil som går på vatten, kanske blir det borste som katter kan borsta sig själva med (Harry tvättar sig inte såsom katter normalt gör, han verkar inte veta att katter gör sånt, och framstår som i det närmaste plågad de enstaka gånger han sticker ut tungan för att ta ett tag i pälsen sin så vi får hålla honom i trim genom idog borstning vilket gör det stackars barnet helt utmattad i armarna påstår han). Kanske blir det någon annan uppfinning, men en uppfinning blir det. Om han nu inte ska bli författare vilket han nu lutar lite åt, detta efter att han lyssnat på Bilbo en hobbits äventyr hela förra helgen, jag tror knappt han sov alls, och sedan lyssnat om på sedan dess. Bilbo har rent av knuffat ner Doktor Proktor triologin från bästaboklistan,  något jag inte trodde var möjligt. Det känns ju lite trist att en unge som är så fascinerad av historier och verkligen älskar berättelser har så svårt för att förstå hur bokstäver fungerar. Hade varit tråkigt i vilket fall som helst förstås. Man får väl se det som att han åtminstone har en rejäl motivation att slita med orden eftersom han vet vad de kan dölja, fast det förstås måste kännas som att det är rätt långt mellan att sitta och mödosamt försöka ljuda sig igenom listor med ord som innehåller tre bokstäver och romaner om drakar som erövrat guld från dvärgar och hobbitar som av listiga trollkarlar luras bli experter på tjuveri.

Jag skulle egentligen ha fördjupat mig i kartesiska koordinater just nu, men fastnade av någon anledning en smula på punkten
  .
Även punkten 

.

har gjort mig en smula fundersam. Bägge bilder på dessa små tankenötter har jag snott från Wikipedia vilket jag hoppas är tillåtet. 

Ljusare och ljusare

Nu börjar det äntligen märkas att dagarna blir längre. När jag lämnar jobbet för att vandra ner till dagis är det fortfarande ljust ute. Till min förvåning fanns det även isfiskare på kanalen. Det är ju säkert en centimeter tjock isskorpa på det strömma vattnet iofs så det gäller väl att passa på.

När jag kommit ner till dagis och hämtat Vera en halvtimme senare hade det fick hunnit bli mörkt igen.

Inte för att det spelade någon roll för Vera, hon är lika glad ändå och idag hann vi räkna till 36 förbipasserande bussar innan vår kom. Rekord!

Högskoleterminen börjar imorgon

Det är inte utan att jag är lite spänd, det var några år sedan sist jag studerade, vilket väl inte minst märks på att jag helt missat väsentlig information om på vilket sätt undervisningen i de kurser jag anmält mig till är upplagd och när de hålls. Nåja, jag har kommit in på tre 7,5 poängare iallafall som är helt på distans vilket underlättar eftersom de hålls på Luleås Tekniska Högskola. Lite långt att pendla dit från Malmö.
Sen hade jag anmält mig och i stort sett kommit in (3 reserv) på en 15 poängare i Lund. Jag trodde att den kursen började i april då jag förmodligen är lös och ledig på dagtid, men den börjar imorgon och har sisådär 3 heldagars undervisning i veckan. Blir lite knepigt att vara ledig från jobbet mellan 9-16 tis, ons och torsdag känner jag. Den verkade spännande annars, inriktad på Gisteknik inom miljöområdet. Men de som fungerar med livet i övrigt verkar mycket intressanta också. Har man nu jobbat heltid under drygt ett år med någonting kan det ju vara bra att ha någon form av kunskap inom området också :-).

Strumpor del 2

Vi har alltid några udda strumpor efter tvätt, men idag slog vi nog något slags rekord. 30 stycken udda strumpor. Alla utom en tillhör ungarna vilket inte precis kommer som en överraskning. Jag undrar bara var de 30 makarna till dessa nytvättade befinner sig.

Nu har helgruschen börjat

med hobbys och fritidsintressen. Idag var det ridskolan. Vera var enda elev vilket passade henne utmärkt då nya ridläraren är en stor idol. Så det var ett nöjt barn som slet med lite småtröga Dolle. Är man 24 år, shetlandsponny och ridskoleveteran gör man ju lite som man själv tycker är bäst och bryr sig inte så mycket om vad den som sitter på ryggen pysslar med.

Strumpor

strumpor, strumpor.  Dagens skörd från tvättmaskinen.

Tidig upptäckt

kan göra att svårigheterna aldrig blir så stora eftersom de åtgärder man då kan vidta minimerar problemet, men det finns en motvilja inom vård och förskola att framställa saker som problem och istället framhåller man att alla är olika och allt är normalt. Så står det i princip i alla dessa böcker nedan. Det fortsätter med att även inom skolan är det ofta så att man i det längsta försöker låta bli att tala klarspråk om man upptäcker problem när det gäller förmågan att lära sig läsa. Detta för att inte få barnet ifråga att känna sig annorlunda. Som om ett barn inte lägger märke till att det inte kan läsa när resten av barnen i klassen knäckt koden efter ett par månader. Nåväl, en sån lärare har inte Reuben iallafall även om hon inte sagt ordet som börjar på d. Alla, precis vartenda ett av de tidiga tecknen som beskrivs som symptom har noggrant antecknats hos bvc och i lätt ton omtalats på utvecklingssamtal, med tillägget att det säkert är helt normalt och på det stora hela mest en charmig egenhet.  Nu är det iallafall en utredning på gång, om vi lyckas få tag på en logoped vill säga. Det finns ju inga i skolorna och sjuksköterskan kan inte remittera, och som vi fått remiss från bvc för Vera redan så vet vi ju att även med remiss så är det minst nio månaders väntetid till första besök, tanken svindlar på hur långt tid man får vänta utan remiss.
Specialpedagog, klasslärare, skolsköterska och vi då ska iallafall ha ett första möte om en vecka och lägga upp någon slags plan för fortsättningen.

-6 grader

Och projekt hinna med 35:an som går 7.17 misslyckades. Brr...

Gnäll

På stället jag spenderar mina dagar-jobbet alltså- går i stort sett alla på diet. Dessutom tränar alla kopiöst mycket. En person som kom inramlande av en slump skulle förmodligen bli mycket förbluffad av att en sån stor mängd oerhört vältränade och smala människor jobbade på samma ställe, rent av tro att hon hamnat i en propaganda film för hälsosamt leverne kanske.
 Det finns ett och annat undantag dock. Jag tex som fått gallra ut rejält i garderoben under senaste tiden. Kläder som är töjbara och har resår i midjan är i stort sett det enda jag kommer i. Endera dagen ska jag börja motionera lite lätt igen.

Hej och hå, plötsligt har det gått en vecka

sedan något mer uppseväckande än det vanliga, vakna, dagis, jobbet, dagis, äta middag och somna inträffade. Det som då inträffade-för en dryg vecka sedan- var att vi fick ett rejält besök av de små kusinerna. Jätteskoj, tyckte Reuben och Vera och kusinerna var även de på ett strålande humör.

Det är mycket vilsamt att ha fler barn i huset. De sysselsätter varandra så det är rena semestern. På söndagskvällen var alla rätt trötta så de somnade helt ordentligt i varsin säng där de sov hela natten som stockar. 

Så det var pigga rackare som slog upp ögonen på morgonen.

På morgonen blev det lite lek, och ett par mindre slagsmål efter frukost, och en del motionerande:

Sessan tyckte att soffan skakade oroväckande under perioder, inte för att det hindrade henne från att betrakta Alexander som en mycket intressant individ. 

Någon som också är en rätt intressant individ är jättekrabban?kräftan?räkan?  som bor på Malmö Museer och som vi för första gången någonsin lyckades få se i egen hög person  när vi senare på dagen tog oss dit för ett ordentligt heldagsbesök.

Halmstads Äventyrsland

I slutet på sommaren beslöt vi oss för att besöka Halmstads Äventyrsland. Ett ställe som på affischpelarna i stan marknadsfört sig som "Sveriges billigast äventyrsland". Men modiga som vi är beslöt vi oss för att köra dit en mulen augustidag.

Det var ingen kö till entrén när vi kom fram vid öppningsdags. Däremot hade någon glömt sina väskor utanför.

Efter en tio minuterspromenad som tog oss runt hela parken kunde vi konstatera att de flesta av attraktionerna som fanns på äventyrslandets hemsida inte fanns i parken. Men vi lät oss inte nedslås utan hoppade på en liten båtkarusell. Reuben var som synes mycket avslappnad.

Vera tog det något mer lugnt. I bakgrunden en mängd smurfar. Hela den lilla parken var full av glasfiberfigurer i varierande kvalité.

Inte alla hade alla kroppsdelar kvar.

Det fanns de klassiska radiobilarna förstås. Både för stora...

och för små.

Det mest intressanta var dock "Vattenlandet". Några rätt imponerande vattenrutschbanor som man åkte på stora badringar i. Vi åkte ett par gånger, men eftersom det hunnit komma lite folk och blivit kö till dessa, och barnen vägrade följa med upp i tornen så blev det rätt tidskrävande att gå upp en i taget, stå i kö och så åka ner medans den andra stod och väntade med barnen. 

I de lite mindre vattenbanorna som man kunde åka i kapp i två parallella banor däremot åkte även ungarna med förtjusning. Efter första loppet visade det sig att Vera inte bottnade i utloppsbassängen så vi fick fiska upp henne lite hastigt, förmodligen finns det folk som kollar sånt innan de tävlar i vattenkaneåkning med sina fyraåringar. 

Vera låter sig inte nedslås av några mindre kallsupar.

Flygkaruseller av olika slag är fortfarande mycket populära hos Reuben och Vera.

Hästkarusellen var av gammalt klassiskt snitt, med några mer moderna modifikationer. 

Efter badandet visade det sig att Veras skor var mystiskt försvunna. Hela omklädningsrummet var tomt, förutom ett par barnskor i samma storlek som Veras försvunna foppatofflor. Vi misstänkte att det kanske skett en förväxling. Vera fortsatte dagen barfota. 

Vi spanade misstänksamt på de rosa foppatofflor som stod lite varstans.

Framåt eftermiddagen var det teater. Ett gäng pirater bordade en båt och roade en stor publik genom att drutta i vattnet och slåss. 

Som avslutning uppmanades publiken att bemanna vattenkanonerna som stod vid scenkanten och Reuben var inte nödbedd. 

Förutom sagovärlden (smurfarna), vattenvärlden (en bassäng och rutschkanorna) fanns det även en dinosarievärld. Ett litet ogräsfyllt område där ett gäng dinosarier lurade. 

Vissa var farliga. 

Trots den rätt lilla karusellparken och det rätt lilla område vi rörde oss på var vi kvar hela dagen förstås. När vi åker på utflykt gör vi det ordentligt. Så det blev rätt många turer i varje karusell och ett par dopp i varje bassäng. Sista gången i omklädningsrummet stod simsalabim Veras foppatofflor där också, medans de andra barnskorna var borta, så med samma utrustning som vi kom dit, minus innehållet i matsäcken hoppade vi in i bilen och körde hem till Malmö igen. 

Pepparkakshuset

är nu uppätet, sista biten högg Vera som övat hela förmiddagen.

Fint besök

Idag fyller Lotta år och dagen är fylld med aktiviteter. Den första lämpar sig inte för mindre barn så de mindre barnen är här och roar sig under tiden.
Minsta kusinen har blivit en riktig liten fnissenisse som skrattar hela tiden.