Tidig upptäckt

kan göra att svårigheterna aldrig blir så stora eftersom de åtgärder man då kan vidta minimerar problemet, men det finns en motvilja inom vård och förskola att framställa saker som problem och istället framhåller man att alla är olika och allt är normalt. Så står det i princip i alla dessa böcker nedan. Det fortsätter med att även inom skolan är det ofta så att man i det längsta försöker låta bli att tala klarspråk om man upptäcker problem när det gäller förmågan att lära sig läsa. Detta för att inte få barnet ifråga att känna sig annorlunda. Som om ett barn inte lägger märke till att det inte kan läsa när resten av barnen i klassen knäckt koden efter ett par månader. Nåväl, en sån lärare har inte Reuben iallafall även om hon inte sagt ordet som börjar på d. Alla, precis vartenda ett av de tidiga tecknen som beskrivs som symptom har noggrant antecknats hos bvc och i lätt ton omtalats på utvecklingssamtal, med tillägget att det säkert är helt normalt och på det stora hela mest en charmig egenhet.  Nu är det iallafall en utredning på gång, om vi lyckas få tag på en logoped vill säga. Det finns ju inga i skolorna och sjuksköterskan kan inte remittera, och som vi fått remiss från bvc för Vera redan så vet vi ju att även med remiss så är det minst nio månaders väntetid till första besök, tanken svindlar på hur långt tid man får vänta utan remiss.
Specialpedagog, klasslärare, skolsköterska och vi då ska iallafall ha ett första möte om en vecka och lägga upp någon slags plan för fortsättningen.