Iallafall, strax efter nio var Vera och Conny hemma, Vera hade kräkts en gång till och gått och lagt sig. Det är ett riktig magsjukevinter i år för vår del. Blä, blä, blä.
Vera var pigg och glad i morse, men när vi dukade fram lunchen blev hon helt blek och upp kom resterna av frukosten. Inte så trevligt för stackars Vera. Under tiden var Reuben pigg och fullständigt omöjlig att ha inomhus och eftersom min cykel har bråkat väldigt på sistone med, tre, kanske fyra punkteringar sista månaden och närstående däckexpert har dömt ut däcket som "lövtunt" samt som "hopplöst" så jag tog med mig Reuben och knatade ner till Clas Ohlson för att köpa både däck och slang.
Den lille skurken var på strålande humör ute i solskenet. På vägen passade vi på att köpa nya vårskor, häftigt svarta med orangasulor och presenter till två kalas imorgon. Framme på Clas Ohlson visade det sig att de enda cykeldäck och slangar som fanns till 28 tums cykel var något som var märkt 47-622. Ha.
Vi passade på att även köpa en avancerad värre cykelpump av meterhög modell med tryckmätare och allt.
Väl hemma hade Vera somnat, stackarn, och jag satte igång att byta cykeldäck. En enkel match, det var ju trots allt fjärde, kanske femte gången senaste månaden som jag tagit av det trilskande bakdäcket. Allt gick som smort tills det var dags att montera på däcket igen.
Det fick inte plats i ramen. Det nya däcket, 47-622, visade sig vara av någon slags ballongmodell, hur stort som helst med andra ord. Fyllt med luft gick det helt enkelt inte att snurra eftersom bakskärmen tog emot. Trots en mängd trixande hit och dit, med intressant experiment som gick ut på att göra bakskärmen större var det ett hopplöst fall. Eftersom klockan började närma sig kväll (arbetet avbröts nu och då av torkande av nedkräkta golv samt duschande av nedkräkt barn) var det inte någon större vits att försöka få tag på en annan slang och däck heller.
Men så kom jag på att den gamla skrothögen till cykel står kvar i källaren. Den cykeln är förmodligen från 80-talet, med delar från diverse andra cyklar och går egentligen inte att cykla på eftersom det är fel på det mesta. Den köpte jag som nödlösning mycket billigt på loppis i Folket Park när den förra cykeln blev stulen och bankkontot var tomt. Jag använde den ett tag, sen stod den utomhus i ett par år, oanvänd, sen följde den med till källaren vi hade i förra lägenheten och slutligen till cykelkällaren i detta hus. Allt medan den i rasande takt rostat ihop. En sak har den dock, ett sprillans (ja, två-tre år gammalt) framhjul med i det närmaste oanvänd slang och däck, varför det blev på det viset minns jag inte. Jag hämtade upp detta vrak från källaren.
Det visade sig att detta däck var av modellen 37-622. Det är ett mycket smalt cykeldäck. Ungefär som en blyertspenna. För att få en bättre balans (ja, fråga mig inte närmare om detta) var det nödvändigt att byta plats på det framdäck som satt på min cykel och sätta det på bakhjulet och sätta detta smalare däck från vraket på framhjulet. Så alltså, av med framdäck och slang på vraket, av med slang och framdäck på lila cykeln (40-622 är den modellen, medelbrett kan man nog säga) , på med 37-622 på framhjulet, på med 40-622 på bakhjulet, montera ihop alltihopa och justera växlar och bromsar som faller i bitar så fort man demonterat cykeln det allra minsta.
Väl kommen så långt såg vardagsrummet ut som ett slagfält med diverse lösa cykeldelar och verktyg varstans. I mitten stod vraket, uppochnervänd, däcklös, hjullös och med punktering på bakhjulet (som är ett 27 tums hjul och alltså inte inblandat alls i detta däck och slangbytande som pågått under eftermiddagen). Ömkligt värre såg det ut, och jag fick då snilleblixten att man kan väl sätta det nya däcket 47-622 på denna cykel istället? Fram där skärmen såg rejält bred ut. Så det gjorde jag. Försökte iallafall. Detta 47-622, modell traktordäck, var för brett och stort även för denna hopplösa cykel. Vid detta laget var jag måttligt road, rent av lite ilsken, så jag slet av framskärmen med hjälp av symaskinsolja, skruvmejslar, tänger av olika dimensioner, skiftnycklar, både fasta och lösa, hammare och ren armstyrka. (Det är en något rostig cykel detta alltså, svårjobbad liksom). Utan framskärm gick det att snurra hjulet och när jag hamrat bort frambromsen som satt och dinglade lite på trekvart verkade cykeln i det nästan som ny. Punkteringen på bakhjulet fixades på en minut, det visade sig att det inte fanns någon ventil på däcket och det blir ju inte så mycket luft kvar då, kedjan sträcktes och även om jag inte provcyklat på den så tycker jag nog att den verkar nästan möjlig att använda i krissituationer, som den när man kommer ner i cykelkällaren på morgonen och hittar sin cykel med punktering. Tyvärr har den inget lås och inte lås har jag hittat i hela lägenheten heller så nu står cykeln bakom soffan, för så stilig som den är nu vågar jag inte ställa den olåst nere i källaren.
För en gångs skull blev det inte så många delar över när jag var klar med cykelmeckandet. Endast dessa små brickor och de kan väl knappast vara så viktiga, hoppas jag.
Stackars sjuka Vera somnade ifrån cykelverkstaden vid halvåtta tiden och det lär ju inte bli så kul i morgon då hon får stanna hemma från kalaset som hon verkligen sett fram emot. Blä, blä, blä för dessa magsjukor som ideligen tycks drabba henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar