Nationaldag på Ystads Djurpark

Vanligtvis firar vi nationaldagen med lite plaskande i plaskdammen i Folkets Park, någon tur i Kålmasken och en promenad genom stan till Stortorget där vi äter den gratis glass, dricker det gratis kaffe och viftar med de gratis flaggor som kommunen delar ut. I år tänkte vi att det var dags att lämna lite kaffe och glass till den övriga befolkningen i Malmö, så vi åkte ut på landet. Närmare bestämt till Ystads Djurpark. Med följde även   småkusiner med föräldrar. Vi var inte precis de enda som besökte denna inrättning denna dag kan man lugnt påstå. Coop slog på stort nämligen och bjöd på inträdet, vilket ju också var anledningen till att vi alls kompå tanken att åka dit. Vi har varit på Ystads Djurpark förut, en gång. Då fick Reuben mata de små aporna med randiga svansar, och sedan stod vi rätt länge i det lilla caféets kö. Denna gång hade vi med picknick för säkerhets skull. 

Ystads Djurpark är inte den största djurparken i landet kanske. Men de har apor, kameler, älgar och zebror bland annat, i en lite udda blandning.  Dessutom finns det fritt strövande lejon som barnen får klappa. 

Parken har den fördelen att det inte är speciellt långt att gå runt den, och breda fina grusgångar, samt välklippta gräsmattor som man kan picknicka på. Vi hade allihopa pastasallad med och blev våldsamt hungriga runt tolvsnåret.

 Efter maten tog vi oss vidare till de "uppvärmda poolerna". Det är möjligt att det var uppvärmt vatten, kanske var det bara det att det var så ovanligt varmt i luften som gjorde att det kändes mer som nerkylt vatten än uppvärmt. När vi hade varit i en kvart eller så var vi rätt avdomnade så vi kunde bada vidare i goda ro. Vera som ju har lika mycket underhudsfett som en mygga var den förste som gav upp, och sen tyckte vi alla att det var dags att kliva iväg till något ställe där det var lite lägre ljudnivå och  ta en kopp kaffe. 

 Strax bredvid det lilla tält där det serverades kaffe fanns också dagen till ära ansiktsmålare. Reuben förbluffade oss genom att ställa sig i den långa kön för att bli målad.

  Han stod där helt tålmodigt hur länge som helst och resultatet blev en ruskig pirat.

 Även Vera hade ställt sig i kö, men hon ville inte bli pirat utan fjäril. 

 Man ser Vera så sällan utan glasögon att man knappt känner igen henne. 

 En liten apa av den sort som Reuben fick mata för flera år sedan. Hur söt som helst och rätt sällskaplig vad det verkade. De satt i klasar längst staketet och umgicks med folk. 

På vägen hem stannade vi till vid flygplansmuseet som ligger helt lägligt vid sidan av vägen mellan Malmö och Ystad. Jonatan visste det mesta om allt som visades där. 

 Det är inte precis små modeller av flygplan som står parkerade runt gårdsplanen.