Istället för marathon

I maj avlöser ju helgdagarna varandra på ett trevligt vis, och den sista helgen i maj är även traditionellt Stockholm Marathon helg. Ungarna hade lovats att de skulle få göra något roligt denna helg, medans Conny roade sig med att springa drygt 4 mil. Nu blev det inte något marathondeltagande i år, men det hindrade förstås inte barnen från att kräva sin rätt. Efter en del tänkande hit och dit så blev det Tosselilla som var i det närmaste nyöppnat för säsongen. Starten på dagen blev dramatisk värre pga skånes vilda naturliv, men runt 12 tiden var alla samlade i parken och karusellerna bordades. 

Vera leder som sig bör karavanen.

Strax efter kommer Reuben och Jonathan sida vid sida.

Såna vilda karuseller...tänk om man var lite äldre...

Tosselilla är smått känt för sitt omfattande säkerhetstänk. Vid ombordstigning kontrolleras längden och fattas någon centimeter så är det stopp. Eller "vuxen måste medfölja". Det såg lite trångt ut, men oj vad de snurrade. 

Sen äntligen var det dags för Alexander att få åka lite också. Griståget var så kul att det blev ett och ett halv åk. Reuben försöker inte strypa Alexander som det kanske ser ut som, utan hålla kvar honom på tåget, i de tvära svängarna.

Vi var inte helt ensamma i parken, men några köer var det inte heller. 

Det trevliga med Tosselilla är att det är stort. Verkligen vidsträckt. Här hamnade vi på prärien, strax efter att vi vaskat guld. 

Innan vi gav oss av mot vattenlandet som ju är parkens verkliga clou (fast denna gång var vattnet kallt, kallt, kallt), var det dags för lite go-cart. Vera satt spänd av förväntan och väntade på starten. Sen bar det av.

Ungarna var superkoncentrerade, mammorna "lite" hysteriska. Om det beror på den oerhörda kvaliteten på filmen eller ljudspåret vet jag inte men fortsättningen på det rafflande racet får ses via denna länk:

Go-cart del 2

 Sen bar det alltså av till bassängavdelningen, där vi plaskade och frös, frös, frös till parken stängde och det var dags att åka hem igen. 

Det var inte utan att vi var lite småtrötta. 

Kosan styrdes mot Tomelilla, eller ja, vi hade ju varit där hela dagen, men in i självaste centrum. Där vi hittade en pizzeria, kebab, sallads mm restaurang där vi dinerade i stil på trottoaren utanför. 

Alexander tyckte det var rätt trivsamt. 

Reuben och Vera kunde knappt hålla ögonen öppna, men var rätt nöjda med dagen ändå.