Framme

Pga lite feltänk gällande datum och tider vid bokningen av resan landade vi på Kos sju timmar innan vi kunde checka in på vårt boende. Det framstod inte som något jätteproblem hemmavid. Klockan fyra på morgonen utanför Kos alltmer folktomma flygplats med två tämligen utmattade barn var situationen lite annorlunda.
"Vi vill till Kardamena, någotstans där det är öppet", sa vi till taxichauffören.
"Öppet för vad?" undrade han.
"Frukost", sa vi.
Vi blev avsläppta på vad som visade sig vara byns torg, med nattöppen kebabkiosk. Som vi inte var så sugna på kebab promenerade vi genom stan ner till hamnpromenaden , två minuters stilla vandring,  där vi såg soluppgången, massa hoppande fiskar, åt croissanter från ett öppet bageri och ungarna tog sig en tupplur på bänkarna längst promenaden.
Framåt åttatiden hittade vi fram till hotellet där vi tänkte deponera våra väskor till det var dags att checka in. Hotellägaren blev helt engagerad i vår dag och körde oss ner till stranden där vi sov i solstolarna  och badade i det lugna havet i lika hög utsträckning. När rummen så var klara blev vi hämtade tillbaka till hotellet. "Ett lyxhotell" konstaterade Vera när det visade sig att vi hade tre balkonger.

Soluppgången var helt trevlig.

Vera sov som klubbad på parkbänken.