Bägge kom i mål. Den ena på knappa tio minuter, det barnet hittade en klasskompis som också tävlade så de sprang/hoppade den största delen av banan hand i hand. Den andra på tolv minuter, icke handhållande, men dock strategiskt sprintande framför kameran.
Peppade och redo inför utmaningen.
Vid såna här evenemang samlas av okänd anledning alltid en rätt stor grupp vuxna som har svårt att höra alternativt förstå. "Inga föräldrar i startfållan" är en fras som helt enkelt aldrig kan höras/förstås. I takt med att deltagande barn blir äldre tycks dock dessa individer bli aningen mer benägna att visserligen motvilligt men ändå släppa in de deltagande barn som anländer efter det egna barnet i tävlingen. Vid deltagande i förskoleklassen för tre år sedan fick Vera och några barn till starta senare än övriga eftersom kedjan av påhejande föräldrar som bildade mur bakom sina barn helt enkelt vägrade släppa in fram några ungar. Nu i klassen för ettorna var den döva/klenbegåvade föräldramuren inte mer än tre-fyra personer tjock vilket ju inte är någon match för en listig sjuåring.
Efter målgång strövade barnen befriat fritt i målfällan.
Varm och glad.
Sprintandes inför kameran.
Och tillochmed efter målgång.
Belåten.
Vi såg inte en enda fågelunge i Pildammarna, något som fick de vid denna årstid vanligtvis rätt aggressiva gässen att vara helt fredliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar