10 september

Jag hittade inget som helst i albumet varken 8:e september eller 8:e oktober, däremot är 10.:e september med. Då var det så soligt och varmt att vi beslöt hyra en trampbåt och bese Malmö från kanalen igen. Vi gjorde det  iofs en gång tidigare med Rundan, men tänkte oss att kanalkanten nog tål att beses ännu en gång. 

Här sliter besättningen hårt med tramporna men har ändå tid att vara stiliga på bild. 

Vi kom kanske inte jätte, jättelångt under vår tur som startade mellan Amiralsbron  och Kaptensbron , av den enkla anledningen att det är där trampbåtarna hyrs ut, men vi passerade dock Parkbron och vände åter när vi närapå kommit fram till Kommendantbron. 

Sedan lite frozen yoghurt. Här. Olyckligtvis är stället nu stängt, vilket är trist på alla sätt och vis. 

8:e augusti

Som det blev så tråkigt ikväll när jag letade efter bilder på Harry såg jag att för tre månader precis var det ju 8:e augusti och då var vi på semester minsann.

Inte vår semesterbostad. Däremot ett på 1980-talet byggt hotell, som övergavs innan det överhuvudtaget öppnades.

Stället ligger på en bergstopp västerut på Azorerna med utsikt över vulkantvillingsjöarna  Lagoa Verde och Lagoa Azul från taket.

Utsikten inåt hotell var säkert tänkt att vara svindlande även den med öppet från bottenvåning till taket på femvåningsbyggnaden. 

Nu var ju interiören lite sliten.

Vilket inte hindrade att denna övergivna betongkoloss är ett av de mest besökta turistmålen på Sao Miguel. Jag tror det var enda stället där det var någon slags trängsel på parkeringsplatsen.

Stiligt värre.

På väg in i ruinen.

När vi var klara med hotellinspektionen körde vi ner i dalen och vidare till kusten. Sjöarna på Sao Miguel är ju vulkansjöar som är skapligt fulla med kemikalier så vill man bada, då badar man i havet. 

Havet vi hittade denna dag hade egenheten att knytnävsstora stenar  kom virvlande i hög hastighet i varje våg  de sista metrarna inåt stranden vilket gjorde att det var något vanskligt att ta sig ut i simbart vatten. En annan egenhet (eller egentligen inte så var det överallt) var att det blev tvärdjup strax efter att vattnet nått en till knäna.  

Reuben och Vera hittade en lösning. De beslöt att istället för att dunkas gula och blå av stenarna i havet dämma upp den varma floden med vulkanvatten som  hade sitt utlopp till havet på stranden.

Så de byggde.

och byggde.

och byggde lite till. 

Jag vet inte varför havet ser så lugnt och stilla ut. I själva verket gick vågorna hur höga som helst.

En av många, många hortensior. 

Vår katt Harry

...fick somna in idag. Kvar är skumma katten Sessan som gömt sig under soffor och sängar sedan jag kom hem utan Harry. Det blev en riktigt dyster kväll.

Utövande sin favoritsyssla. Sova i burspråket.

Favoritsyssla 2. Tigga vid matbordet.

Fast utan att bli uppenbar. Mest liksom sitta och låtsas halvsova.

Med en lite  uttråkad och samtidigt lidande min. 

Lite mer sovande i burspråket.

Ibland fungerade det även att sova under högen med tvätt som skulle strykas.

Även soffan var en Harry godkänd sovplats.

För all del, sängar fungerade väl hjälpligt som sovplatser även de.

Vid högtidligheter  höll han sig vaken tillräckligt länge för att kunna välkomna gästerna., till och med om  gästerna var hundar var han högst belevad.

Dvs om hundarna på besök var artiga, som Ellie.

 ...och begrep att hålla sig på sin plats under besöket. Ryggstödet på soffan var aldrig någon favoritplats för Harry så där fick besökande hundar gärna vara.

Sen till burspråket för en liten tupplur.

Någon enstaka gång tittade han ut genom fönstret. Utomhus var för Harry inget speciellt intressant ställe, men snöade det så kunde han ta sig en liten titt. 

En kram var såklart alltid välkommen, kanske rent av den allra bästa favoritsysslan av dem alla.

Fotogenialiska.