Reseberättelse

Stapelbäddsparken

Med superbussen tog vi oss iväg på en liten utflykt till Stapelbäddsparken, som var rätt folktom så här på midsommardagen.

Ungarna övade mest på snabbåkning.

Sen promenerade vi omkring i området och blev allmänt frusna i blåsten.

Detta öga blinkar, så det så.

Midsommarfina

I duggregnet.

å

Efter dansen, lite sockvadd.

Nya glasögon

Två par valda. Detta år i ljusblått.

Kokar banansylt

Vi har matkasseprenumerationer, 3 stycken vilket rimligtvis är 2 mer än vi faktiskt behöver. Till matkassen har vi även fruktkasseprenumeration. Ett vettigt val tyckte jag vid beställningen då en viss Vera äter vad vi tippar motsvarar ungefär en medelstor fruktplantage om året. Nu kommer ju inte mat- och fruktkassarna dagligen precis, man kan smidigt av- och påboka leveranser som man behagar. Ena veckan är kassen med lite mer tidskrävande, mersmakande recept mer lockande, andra veckan är kassen med köttfärsdag, fläskkotlett/filédag, korvdag, fiskdag, kycklingdag som smakar ungefärligen likadant mest passande och tredje är det matkassen mittemellan den man väljer.  OM MAN KOMMER IHÅG DET.
Vissa veckor gör jag inte det, vilket har fått till följd att det vällt in mat- och fruktkassar i vårt kök. Maten kan ju i många fall frysas in, men vad gör man åt frukten? Ena stället har vi 7,5 kgs fruktkassen, andra 4 kgs fruktkassen och på det tredje 3,5 kgs fruktkassen. De levereras dessutom sön, mån, torsdag vilket alltså innebär att vi har att äta upp ca 15 kg frukt på en vecka (för sedan kommer nästa kasse). Inte ens Vera hinner med.

Den allra vanligaste frukten i våra hemlevererade kassar är dessutom bananer. Visserligen en trivsam frukt, men knepig att förvara utan att den övermognar på tre minuter och knepig att ha med till skolan eftersom den gärna kladdar ner hela ryggsäcken. Vi äger inga såna där bananskal i plast där man kan förvara bananerna, gjorde vi det kanske läget varit annorlunda. Vi har ätit bananer på yoghurten, jag har stoppat bananer i de flesta bröd jag bakat i bakmaskinen, jag har inspirerad av ett tips jag såg någonstans mosat och fryst in bananer eftersom man då tydligen kan tillverka en smaklig bananglass genom att helt enkelt mixa dessa frysta bananer. Slarvigt nog fick jag med en sådan förpackning frysta mosade bananer till jobbet -i tron att det var potatisgratäng- och inte förrän jag tog ur byttan ur mikron på lunchen upptäckte jag mitt misstag.
Inget sätt vi försökt göra av med bananerna har varit så lyckad. Men så såg jag ett recept på banansylt. Är det något som går åt snabbt här hemma är det sylt. Så nyss samlade jag ihop 5-6 kg bananer som låg och skräpade här hemma och satte dem på spisen. Doften som ringlar sig ut ur köket är inte så jättelockande precis, men vem vet, det kan ju vara hur gott som helst.

Bild på 9-åring

Innan släktkalaset var Reuben peppad. Under släktkalaset glömdes kameran bort. 

6 juni

6 juni gav vi oss av till vårt gamla stamställe Folkets Park. 

Mossagården var på besök och erbjöd egentrampade smoothies. Reuben var inte sen att nappa på erbjudandet och trampade snabbt som blixten ihop ett smakligt glas.

I tältet strax bredvid hölls Baobabfestival, med ansiktsmålning av ambitiösare sort. Fyra ansiktsmålare penslade frenetiskt. Vi köade en timme sen målades det i tjugo minuter och se vilket fantastiskt resultat. 

På väg hem igen efter ansiktsmålandet tog vi en fotopaus vid rosen, och tur var väl det eftersom vi glömt att ta bort hårbandet som tillhörde ansiktsmålaren. Hon hittade oss turligt nog, för vi såg inte ens att det var där. Hårbandet passade ju väldigt fint till ansiktsmålningen och smälte in bra. 

Klättra

Bästa klätterstället i stan, om man inte är så förtjust i höjder, finns utanför Konsthallen. 

Det är mycket märkligt, men timmar kan fördrivas i spiralerna.

Trädgårdar i Slottsparken

Nu och då, eller nästan jämt, far vi omkring i stan under helgerna och letar upp de evenemang som pågår. När det inte pågår aktiviteter, eller barnkalas då. På det stora hela är det mer sällan vi far omkring i stan och letar upp evenemang kom jag på nu pga ungarnas hektiska schema och nöjesliv. Men dan efter Tosselillautflykten knatade vi iväg till Slottsparken och kikade på trädgårdsmässan som pågick.

Ett antal huvudlösa änglar hade landat i trädgårdarna bakom Museet. 

"Riktigt snygga" var Veras omdöme. 

Mängder av utställare hade byggt upp både trädgårdar och balkonger som vi omsorgsfullt studerade innan vi röstade på de vi tyckte bäst om. 

Allra trevligast var ju förstås barnens trädgård där man fick plantera och pyssla. 

Reuben planterade bönor. 

Istället för marathon

I maj avlöser ju helgdagarna varandra på ett trevligt vis, och den sista helgen i maj är även traditionellt Stockholm Marathon helg. Ungarna hade lovats att de skulle få göra något roligt denna helg, medans Conny roade sig med att springa drygt 4 mil. Nu blev det inte något marathondeltagande i år, men det hindrade förstås inte barnen från att kräva sin rätt. Efter en del tänkande hit och dit så blev det Tosselilla som var i det närmaste nyöppnat för säsongen. Starten på dagen blev dramatisk värre pga skånes vilda naturliv, men runt 12 tiden var alla samlade i parken och karusellerna bordades. 

Vera leder som sig bör karavanen.

Strax efter kommer Reuben och Jonathan sida vid sida.

Såna vilda karuseller...tänk om man var lite äldre...

Tosselilla är smått känt för sitt omfattande säkerhetstänk. Vid ombordstigning kontrolleras längden och fattas någon centimeter så är det stopp. Eller "vuxen måste medfölja". Det såg lite trångt ut, men oj vad de snurrade. 

Sen äntligen var det dags för Alexander att få åka lite också. Griståget var så kul att det blev ett och ett halv åk. Reuben försöker inte strypa Alexander som det kanske ser ut som, utan hålla kvar honom på tåget, i de tvära svängarna.

Vi var inte helt ensamma i parken, men några köer var det inte heller. 

Det trevliga med Tosselilla är att det är stort. Verkligen vidsträckt. Här hamnade vi på prärien, strax efter att vi vaskat guld. 

Innan vi gav oss av mot vattenlandet som ju är parkens verkliga clou (fast denna gång var vattnet kallt, kallt, kallt), var det dags för lite go-cart. Vera satt spänd av förväntan och väntade på starten. Sen bar det av.

Ungarna var superkoncentrerade, mammorna "lite" hysteriska. Om det beror på den oerhörda kvaliteten på filmen eller ljudspåret vet jag inte men fortsättningen på det rafflande racet får ses via denna länk:

Go-cart del 2

 Sen bar det alltså av till bassängavdelningen, där vi plaskade och frös, frös, frös till parken stängde och det var dags att åka hem igen. 

Det var inte utan att vi var lite småtrötta. 

Kosan styrdes mot Tomelilla, eller ja, vi hade ju varit där hela dagen, men in i självaste centrum. Där vi hittade en pizzeria, kebab, sallads mm restaurang där vi dinerade i stil på trottoaren utanför. 

Alexander tyckte det var rätt trivsamt. 

Reuben och Vera kunde knappt hålla ögonen öppna, men var rätt nöjda med dagen ändå.