På torsdagens kväll klockan 18 var det äntligen dags för bergsridningen Vera hade väntat på så mycket. Vi blev upphämtade utanför snabbköpet och körda till Rafaels horseriding ranch strax utanför byn. Där väntade en stor vit ponny på Vera, och en som tur var rätt liten (pratsam också visade det sig) fuxdam på mig. Vi var de enda som skulle rida och det bar raskt iväg på dammiga vägar mot bergen genom olivlundar, förbi griskultingar och höns och skällande hundar som bodde i små burar här och var mellan träden. Min rara häst var lite trött och suckade ljudligt i uppförsbackarna, ibland gav hon ifrån sig mer knarrande ljud, som en mindre mopedmotor ungefär.
Veras ponny var piggare, och leddes med en lång longerlina av vår trevliga turledare som red på en jättelik brun häst. Nu och då dök Veras häst in i buskagen och kom ut igen med gröna plantor i munnen som den nöjt mumsade på. Vera kämpade tappert med att hålla hästen på stigen. En timme gick fort och strax var vi tillbaka där vi börjat. Där träffade vi en trevlig katt och såg på medan min häst nöjt dök ned i sanden i hagen efter sin bergspromenad.
Veras häst var lite kissnödig vid fotopausen.
Vera var förstås lika glad ändå.
"Min" häst befriad från sin börda.
En av alla hundratals katter vi träffade på överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar