Bordslösa

...sitter vi och inväntar kräftskivan på Stortorget efter invigningen av Malmöfestivalen.

Torsdag 8/8 riddag

På torsdagens kväll klockan 18 var det äntligen dags för bergsridningen Vera hade väntat på så mycket. Vi blev upphämtade utanför snabbköpet och körda till Rafaels horseriding ranch strax utanför byn. Där väntade en stor vit ponny på Vera, och en som tur var rätt liten (pratsam också visade det sig) fuxdam på mig. Vi var de enda som skulle rida och det bar raskt iväg på dammiga vägar mot bergen genom olivlundar, förbi griskultingar och höns och skällande hundar som bodde i små burar här och var mellan träden. Min rara häst var lite trött och suckade ljudligt i uppförsbackarna, ibland gav hon ifrån sig mer knarrande ljud, som en mindre mopedmotor ungefär.
Veras ponny var piggare, och leddes med en lång longerlina av vår trevliga turledare som red på en jättelik brun häst. Nu och då dök Veras häst in i buskagen och kom ut igen med gröna plantor i munnen som den nöjt mumsade på. Vera kämpade tappert med att hålla hästen på stigen. En timme gick fort och strax var vi tillbaka där vi börjat. Där träffade vi en trevlig katt och såg på medan min häst nöjt dök ned i sanden i hagen efter sin bergspromenad.

Veras häst var lite kissnödig vid fotopausen.

Vera var förstås lika glad ändå.

"Min" häst befriad från sin börda.

En av alla hundratals katter vi träffade på överallt.

Ruiner och strand.

Det finns en ruinstad mitt på Kos som vi tyckte verkade lagom att ha som utflyktsmål. Med vattenflaskor och äpplen i packningen gav vi oss av.

Mot slottet. 

Här högst uppe på klippan syns det till.

Det strövade omkring getter med imponerande horn lite varstans. De var turligt nog helt fredliga. 

Ruiner, ruiner. 

Bra bild, va?

Efter bergsvandringen körde vi till sydvästra delen av ön där vi blev inkastade, vänligt men bestämt på en restaurang där vi blev sittandes väntandes på vår mat i ett par timmar. Köket och servitören var inte helt eniga om någonting och hade högljudda diskussioner om, tror jag, den tid det tog för maten att bli klar. 

Reuben hann bli lite trött.

När maten väl kom var den dock väl värd väntan. Absolut det godaste vi ätit. 

Sedan bad. 

Myggor

Förutom sol, bad och ätande har vi ägnat oss åt att bli myggbitna. Reuben har varit mest aktiva i det sistnämnda.

Vila på balkongen

Strax innan den efterlängtade ridturen i bergen.

Framme

Pga lite feltänk gällande datum och tider vid bokningen av resan landade vi på Kos sju timmar innan vi kunde checka in på vårt boende. Det framstod inte som något jätteproblem hemmavid. Klockan fyra på morgonen utanför Kos alltmer folktomma flygplats med två tämligen utmattade barn var situationen lite annorlunda.
"Vi vill till Kardamena, någotstans där det är öppet", sa vi till taxichauffören.
"Öppet för vad?" undrade han.
"Frukost", sa vi.
Vi blev avsläppta på vad som visade sig vara byns torg, med nattöppen kebabkiosk. Som vi inte var så sugna på kebab promenerade vi genom stan ner till hamnpromenaden , två minuters stilla vandring,  där vi såg soluppgången, massa hoppande fiskar, åt croissanter från ett öppet bageri och ungarna tog sig en tupplur på bänkarna längst promenaden.
Framåt åttatiden hittade vi fram till hotellet där vi tänkte deponera våra väskor till det var dags att checka in. Hotellägaren blev helt engagerad i vår dag och körde oss ner till stranden där vi sov i solstolarna  och badade i det lugna havet i lika hög utsträckning. När rummen så var klara blev vi hämtade tillbaka till hotellet. "Ett lyxhotell" konstaterade Vera när det visade sig att vi hade tre balkonger.

Soluppgången var helt trevlig.

Vera sov som klubbad på parkbänken.

Snart åker vi